För 40 år sedan såg Steelwings dagens ljus och i november släppte bandet sitt tredje fullängdsalbum. Bandet, som har sina rötter i Veinge och Markaryd, är verkligen på gång igen. De ursprungliga medlemmarna i bandet är Gert-Inge Gustafsson, Tommy Söderström och Michael Lindman och sedan har Marcus Fritiofsson och Peter Fredriksson kommit in och gjort Steelwings till ett band att räkna med även 2022.
I början av 1980-talet splittrades Gert-Inge Gustafssons dåvarande band Ars Nova och istället begav han sig till London för att försöka leva en rockdröm. Drömmen blev inte riktigt sann, utan han åkte tillbaka till Sverige och 1982 föddes heavy metal bandet Steelwings. Redan 1982 medverkade bandet i en radiosänd rockgala och 1983 medverkade de på en samlingsplatta som spelades in i engelska Hull.
Steelwings är som en laholmsk rockdröm. Nästan alla med ett litet intresse för hårdrock vet vilka de är och många har lyssnat på en av deras större hits; Stand up and shout loud. Många rockers i Laholm och Markaryd har sett upp till bandets medlemmar och strävat efter att bli som Steelwings. Bandet nådde nästan hela vägen fram; men inte riktigt.
– Jag känner mig inte alls bitter för att vi inte nådde ända fram. Vi nådde längre än de flesta och vi har alltid gjort det vi vill göra, säger Gert-Inge Gustafsson.
När Steelwings bildades 1982 bestod bandet av Gert-Inge Gustafsson på gitarr, Åke Carlsson på trummor, Bengt Carlsson på bas och Tommy Söderström på sång. Bandet ville framåt snabbt och redan i juli 1982 skulle de uppträda på Laholms Tidnings rockgala och den skulle till och med sändas live i Radio Halland. Till den spelningen kände bandet att man behövde ytterligare en gitarrist och då kom Michael Lindman in i bilden.
-Det var djärvt att spela på den där radiogalan, men det blev ju bra, säger Gert-Inge.
-Jag trivdes för bra i Markaryd och jag ville inte flytta till Stockholm
I artikel efter artikel i gamla tidningar nämns sångaren Tommy Söderström som en sångare som lyfter bandet och gör Steelwings komplett. Någon jämför honom med Status Quos sångare, andra med Saxons Biff Byford. Söderström var till och med erbjuden att sjunga med det ikoniska svenska bandet Heavy Load, men det var något han avböjde att göra.
-Jag trivdes för bra i Markaryd och jag ville inte flytta till Stockholm. Frågan var egentligen bara ja eller nej till erbjudandet. Jag sade nej, säger Tommy Söderström.
När Steelwings såg dagens ljus 1982 fanns det nästan ingen hårdrock i Sverige. Europe öppnade dörren lite grand och Heavy Load var något av pionjärer. Steelwings gav sig dock inte och var under första tiden ett oerhört produktivt band, som bara vill spela heavy metal. Gert-Inge Gustafsson berättar att bandet repade tre till fyra gånger i veckan och att man spelade in och skickade runt en massa demoinspelningar till olika skivbolag. Bandet kom så långt att till och med den legendariska skivbolagsdirektören Stickan Andersson ringde upp Gert-Inge Gustafsson.
– Jag bodde i Öringe då och en kväll ringde telefonen och jag svarade. Han presenterade sig som Stickan Andersson, men givetvis trodde jag att någon drev med mig, så jag lade på luren, säger Gustafsson.
Vad som hade hänt om Steelwings fått kontrakt med Polar Records vet ingen, men det vi vet idag är att Steelwings givit ut tre plattor och att man medverkat på välgörenhetsskivan Swedish Metal Aid. Skivan var ett led i välgörenhetsgalor som vill hjälpa svältande i hungerskatastrofen i Etiopien.
-Vi var inte helt okända vid den tidpunkten och när Stefan Johansson, från tidningen Okej ringde, tackade vi ja, säger Gert-Inge.
-Vi var inte helt okända vid den tidpunkten
Åke Carlsson slutade i bandet 1984 och in kom istället Janne Björk på trummor. Bengt Carlsson hade slutat i bandet redan 1982 och i stället hade Krister ”Kidda” Andersén kommit in på bas i bandet. Efter diverse krångel, en resa till London, en inspelning av en samlingsskiva, kontraktstvister och massor av spelningar blev det till slut en skiva 1989. Dessvärre, för Steelwings, var att hårdrocken inte var jättepopulär längre. Groungen kom in och även en ny era av hårdrock ledda av bland andra Guns and Roses.
-Steelwings rann lite grand ut i sanden i början av 1990-talet. Vi skaffade familjer och tiden gick åt till annat berättar Gert-Inge.
-Vi skriver nog mer nu, men det är ett hårt jobb med marknadsföring, säger Gert-Inge Gustafsson.
2007 hände dock något nytt. Markaryd skulle fira 700 år som tätort. Steelwings blev tillfrågat om de ville göra en spelning tillsammans igen. ”Kidda” Andersén ville dock inte och han ersattes av Peter Fredriksson på bas och på trummor kom Marcus Fritiofsson in. Plötsligt hade Steelwings återuppstått. Bandet spelade igen på Markaryds jubileum och det kom till och med en ny skiva 2019 som heter Back, och för bara någon månad sedan kom ytterligare en skiva som heter Still Rising.
Tack vare Markaryds jubileum dammades Steelwing av och återuppstod. Nu finns det planer för framtiden igen och man har skaffat sig en hemsida och merchandise. Det finns ett hopp och en framtidstro hos bandet igen. När man lyssnar på nya skivan Still Rising hörs det att det är ett band som inspireras av 1980-talet. Plattan inleder i ett rasande tempo med Hell och high water. Därefter följer Stand up and fight, men den bästa låten på skivan tycker jag är Break of Day. För mig är det obegripligt att Steelwings inte slagit stort och brett; speciellt när man hör låten My Rock ´n Roll. Rock on har en liten touch av blues, medan Easy to go präglas av sköna gitarriff. Om Tommy Söderströms röst kompletterar Steelwings sound så är Gustafssons och Lindmans gitarrer centrala i bandets ljudbild. Plattan avslutas med en lugnare låt som heter Heat of the night och det blir ett skönt outro på Steelwings senaste och förmodligen inte den sista skivan.
Någon turné lär det inte bli igen för Steelwings. Däremot kan vi hoppas att bandet gör enstaka spelningar. Kanske till och med i trakterna kring Laholm eller Markaryd. Magasin Laholm säger GRATTIS till de första 40 åren i Steelwings historia.
