Längs större delen av Stensån, östra halvan av Smedjeån samt i Lagadalen från gränsen mot Småland till Ysby finns gott om rester av järnframställning. ”Det råder inget tvivel om att vi här har att göra med ett sammanhängande järndistrikt, som tillgodogjorde sig de rika tillgångarna på myr- och sjömalm”. Detta område sammanfaller väl med det Itzholte län som bildades på 1400-talet. Länets utsträckning ”tyder på att gränserna bestämdes med hänsyn till järntillverkningen”, enligt arkeologen John Nihlen. Länet omfattade nuvarande Hishults socken samt delar av Våxtorps, Knäreds, Ysby och Skånes Fagerhults socknar. I vissa danska områden utgjorde järn en del av skatten och 1456-1458 bidrog Itzholte län med mer än hälften av hela det dansk-norska rikets järnuppbörd. 1562 transporterades en icke föraktlig mängd från Hishults små masugnar till Köpenhamn för att ingå i den nya kungaborgen där.
På en holme i Oxhultasjön väster om Hishult finns ruinerna av sätesgården Sjöboholm. Platsen är väl vald, med sjön som naturlig vallgrav runt hela gården. Det är oklart när den uppfördes men den var länge huvudgård för Itzholte län och birk. Under 1400- och större delen av 1500-talet var det ett pantlän, med danska kronan som egentlig ägare men i besittning av privatpersoner som säkerhet för lån till danska kronan. Itzholte län tillhörde danska kronan till 1574 då det, genom ett markbyte, tillföll Ejler Krafse som fick länet med alla dess bönder och intäkter, inklusive kronoskatt och kronans del av kyrkotiondet. Länet blev ett birk och därmed även juridiskt underställt Sjöboholm och Stora Oxhult som anlades vid den tiden. Från att ha varit kronobönder blev åborna i Hishults socken insockne frälsebönder med skyldighet att göra dagsverken vid huvudgårdarna. De lydde även under birkets lagar till 1683 då svensk lag började gälla i Halland.
Krafses systerson Ejler Holck ärvde Sjöboholm. Inför mötet mellan Christian IV och Gustav II Adolf 1629 i Ulfsbäcks prästgård lär Christian ha övernattat på Sjöboholm.
Efter att Halland blivit svenskt 1645 hade den danska adeln svårt att acceptera den nya makten och avyttrade därför vanligen sina halländska egendomar till svenskar. På så vis blev Gertrud Grip ny ägare till Sjöboholm 1647. Hon hade gift sig 1629 med äventyraren, bedragaren och skalden Lars Wivallius. Äktenskapet förklarades ogiltigt året därpå då det framkommit att Lars inte alls var adlig, vilket han hade utgivit sig för att vara. Sitt tredje bröllop firade Gertrud på Sjöboholm.
Det finns inga bevarade bilder av Sjöboholm men Hallands länsbeskrivning 1729 berättar att ”Husen äro av Träbyggnader med spån och brädtak, väl bebyggt. Ladugården träbyggning med halmtak. Påbegynnt Trädgård men ej Tobaks-plantering. Dessutom en eke- och Bokeskog på Siöbo ägor”.
1723 fick präster och borgare möjlighet att köpa frälsejord och i mitten av 1700-talet började Knäreds kyrkoherde Benedikt Montan köpa en stor del av Sjöboholms utsockne hemman i Knäreds socken. Hur Montan hade råd att köpa all denna mark är oklart, ”men troligast är, som traditionen i orten förmäler, att frälsebönderna själva tillhandahöll de erforderliga medlen”. Det var nämligen ”en skön sak för dem att de nu slapp dagsverken och äckor vid huvudgården”, som Axel Ejwertz har uttryckt det.
I Hishults socken var nästan all jord insockne frälse men 1813 friköptes 103 gårdar i socknen och 8 gårdar i Våxtorps socken från Sjöboholm och Oxhult, i de flesta fall av dem som redan brukade jorden. Köpen var möjliga tack vare kyrkoherde Magnus Bothen, som kanske inspirerats av Montans insats för Knäreds frälseåbor. I Hishults socken brukade år 1837 samtliga 178 självägande bönder jord som tidigare hade tillhört Sjöboholm eller Oxhult.
Kanske hade friköpen betydelse för att hemslöjd blev så betydande i Hishults socken. ”En viktig förutsättning för handelns och tidigindustrins [hemslöjdens] framgång i Hishult var allmogens friköpande av sina gårdar från Sjöboholms gods. Deras arbetskraft sögs därför inte upp av något gods eller större gårdar. De flesta invånarna rådde själva över sin tid, vilket främjade utvecklingen av tidigindustrin i stället för det traditionella jordbruket”, enligt historikern Per Göran Johansson.
Friköpen blev också början till slutet för Sjöboholms gård. Byggnaderna började förfalla och omkring 1840 var den gamla sätesgården helt övergiven. Gårdens siste ägare, major Ekensteen, sålde 1876 de sista resterna av de båda säterierna Sjöboholm och Oxhult till staten för 99.000 kronor för bildandet av Oxhults kronopark.
Sjöboholms sätesgård lämnades åt sitt förfall ända till 1929 då resterna av gården grävdes fram. Förutom de naturskönt belägna ruinerna syns, norr om landsvägen, resterna av den gamla fägatan där djuren gick mellan ladugården och betesmarkerna.
Kent-Ove Bengtsson
