Vackert placerad på en höjd i framkanten av ett gammalt isälvsdelta (utflödet av smältvatten från en inlandsis) längs väg 15, i höjd med Tjärby kyrka och med en fantastisk vy åt väster, ligger ett gravfält med 36 resta stenar från äldre järnåldern. Järnåldern är den tidsperiod (500 f kr till 300 f kr) när människan lärde sig att utvinna och bearbeta järn och började använda detta för att tillverka verktyg och vapen av järn istället för den mjukare bronsen. I anslutning till de resta stenarna från järnåldern finns fyra högar från bronsåldern. Bronsåldern var tiden (1800 f kr till 500 f kr) då kunskapen och förmågan att tillverka vapen och verktyg av det mjuka bronset dominerade. Det var ett resultat av att människor började resa och kunskapen kunde spridas över ganska stora delar av världen.
Den största bronsåldershögen ligger i gravfältets södra ände och kallas ”Dunahög”. Den är knappt två meter hög och 17 meter i diameter. 1930 utgrävdes en av högarna och togs bort. I högen hittade man en huvudgrav i form av en hällkista och tre sekundärbegravningar, alla från bronsåldern. I huvudgraven fann man en bronsdolk med slida och ett par dubbelknappar av brons, båda ornerade med en femuddig stjärna. Drygt 100 meter väster om gravfältet utgrävdes 2003, inför ett vägbygge, en boplats och tre gravar från äldre järnåldern. På flera platser i närheten finns ytterligare drygt 30 gravhögar.
Det är en vacker plats att besöka och skulle någon vara intresserad av att blanda sin egen snaps, kan man med fördel plocka Johannesört här för att smaksätta ”Tjärby bitter”, enligt ett recept som finns i Lars Anderssons och Jan Olshedens bok ”Hirkum Pirkum”. Förutom knoppar av Johannesört ska det vara Malört och Rölleka.
